Mauro Scocco - En Del Har Ingenting

där upp i rymden
många ljusår ifrån oss
sitter det en gud där
bland himlens tomtebloss

sitter han där i en gammal stol
med en vit st:bernards hund
smuttar på en konjak
och slumrar till en stund

säg ser han oss som går här
som på undantag
med blicken ner i marken
det undrar jag

dom kloka har sin klokhet
dom kära har sin kärlek
dom stolta har sin stolthet
men en del, en del har ingenting

tiderna blir sämre
folk frågar sig
den dan jag inte orkar längre
vem tar hand om mig

du vet väl vad dom säger
att hoppet är det sista
som människan förlorar
och det svåraste att mista

dom kloka har sin klokhet
dom kära har sin kärlek
dom stolta har sin stolthet
men en del, en del har ingenting

dom kloka har sin klokhet
dom kära har sin kärlek
dom stolta har sin stolthet
men en del, en del har ingenting