Mauro Scocco - Bröllop På Havets

Du var alltid rädd för mörkret
vi skrattade åt det då
och du sa jag var rädd för ljuset
det kunde jag aldrig förstå

Vill du komma till mig i april
med ostron och en flaska champagne
vi kan ramla ner i havet här
gifta oss på bottens sand

Ett bröllop på havets botten
mitt i det stora blå
två älskande som världen
aldrig kunde förstå

Älskling var inte rädd för mörkret
eller åskan som går
för gränsen mellan här och inte här
är ändå mindre än någon förstår

Innan någon av oss vaknar
under vardagens giljotin
har vi drömt nånting så vackert
att det ekar i tusen liv

Längs mångatans trottoarer
bland snäckskal och tång
dit alla floder flyter
hörs inatt en sång

Ett bröllop på havets botten
mitt i det stora blå
två älskande som världen
aldrig kunde förstå

Älskling var inte rädd för mörkret
eller åskan som går
för gränsen mellan här och inte här
är ändå mindre än någon förstår